Investeraren som funderar på att köpa in sig i ett bolag likaså. Leverantören som ska skicka varor för stora belopp och få betalt två månader senare skulle behöva förlita sig mer på företagets egen bild av hur det går. Och när något faktiskt inte står rätt till skulle en oberoende kontrollfunktion vara borta. Ganska snabbt skulle alltså en och samma fråga börja dyka upp på väldigt många ställen:
Kan vi lita på det här?
Varje dag fattas beslut utifrån information som företag lämnar om sin ekonomi. Ägare bestämmer om de ska investera. Banker bedömer om de ska låna ut pengar. Leverantörer tar ställning till om de ska göra affärer och kunder bedömer om företaget är en stabil samarbetspartner. Besluten bygger på samma grundförutsättning: Att informationen går att lita på. Här kommer revisorn in.
Revision är en oberoende granskning som ska öka tilltron till den information företaget lämnar. Revisorn är alltså inte den som tar fram företagets siffror, utan den utomstående parten som granskar dem. Det är en ganska viktig skillnad. För tänk om företag bara behövde säga ”Lita på oss, det stämmer”. I vissa fall hade tilliten kanske räckt.
Men hade du velat bygga ett helt näringsliv på det?
Revisorn är alltså inte den som tar fram företagets siffror, utan den utomstående parten som granskar dem. Det är en ganska viktig skillnad.
Revision handlar inte om att garantera att ingenting någonsin blir fel. Men den innebär att någon oberoende faktiskt har till uppgift att granska, ifrågasätta och reagera när något väsentligt inte verkar stämma. Och ibland handlar det om mer än felaktiga siffror. Revisorer har också skyldigheter kopplade till misstänkt ekonomisk brottslighet och penningtvätt. Revisorsinspektionen beskriver revision som en lagreglerad profession med ett viktigt samhällsansvar och lyfter revisorernas roll i arbetet mot ekonomisk brottslighet.
Det ställer särskilda krav på revisorn, som får betalt av företaget och arbetar nära verksamheten, men samtidigt måste agera oberoende och med integritet.
Det går förstås inte att veta exakt hur en värld utan revisorer skulle se ut. Men vi vet vad revisionen är tänkt att bidra med, nämligen större tilltro till informationen som företag lämnar till omvärlden. Och förtroende är en sådan sak som är lätt att ta för given så länge det finns. Kanske är det därför revisorns samhällsroll inte alltid är tydlig. När granskningen fungerar händer inget spektakulärt. Informationen kan användas. Beslut kan fattas. Affärer kan genomföras. Det är först när förtroendet försvinner som man inser hur mycket som byggde på det.
Det skulle märkas om ”Världens tråkigaste jobb” inte blev gjort.
